Veckorna springer iväg. Snart snart är det vår, vi har massor av snö kvar på gården. På kanten runt huset så har vi faktiskt fått tussilago så vi är på G. Ska försöka mig på att göra en redig vända med snöskyffeln så skiten försvinner här utifrån nu.

Hade 3 extra ungar här under natten till idag, gick helt klart över förväntan. Claes är i USA och kommer hem på torsdag igen.

Hänger mest annars med grannen och dricker kaffe, ska försöka ta tag i mina och Claes garderober, två styckna på två pers är inte mycket så det får inredas lite annorlunda.

Dags att sova! 

Det är så sorgligt, på torsdag är det 3 veckor...tre jäkla veckor sedan du lämnade jordelivet. Käraste Agneta "A.S", som givit mig så många skratt, alltid under tunga stunder på jobbet så fanns hon där. Snabb kaffe på Janelings, en pling utanför min balkong, ett roligt sms, långa både roliga och jobbiga samtal.

Sex veckor innan vi flyttade till Sundsvall bröt hon benet, jag och barnen åkte upp till sjukhuset med AS syster KO, vi kommer in på avdelningen och in till AS, "-shy en av "våra" tanter ligger i rummet brevid", samtidigt som hon säger detta hör jag -Angelica, jag går in och pratar med tanten när jag kommer tillbaka till AS fnissar vi över situationen hur AS har försökt gömma sig för tanten. Jag tyckte allt att hon var jävligt klantig som bröt benet utanför jobbet precis innan jag skulle flytta. Vi har skrattat åt att hon fick en rullator, toastol förhöjning, hon och maken flyttade ner sovrumet för hon inte kom upp för trappen. Hur hon åkt utomlands med sin rullator, har haft en inre syn om hur hon suttit som en panelhöna på den och Mats fått köra henne.

Hon har alltid varit lite av en hypokondriker, suttit och googlat på sjukdomar som hon kanske har. Gud vad vi har skrattat åt det...idag är det verkligen inte lika roligt, då hon skulle få en del av det hon trodde hon hade. Hon har varit upp och ner i sina sjukdomar, hon fick bra resultat av cellgifterna så hon till och med fick göra en paus i behandlingen, då funderade hon på att gå tillbaka och jobba. 

Sista gången jag pratade med henne var dagen innan hon skulle åka till Gran Canaria i slutet av oktober, det var snöstorm i Eskilstuna. Gången innan hon och Mats var i väg så kom det trevliga vulkanutbrottet. När vi pratade den kvällen en snabbis så var hon så himla glad, hon har alltid varit det och är rätt så cynisk i sitt tänkade. 

När hon blev riktigt sjuk i sin cancer så såg jag alltid till att ringa en gång i veckan, oftast måndagar. Vi hade dessutom en plan för när jag ringde....13.30-14.00 var bra, antingen så åkte Mats iväg till jobbet eller så skulle han sluta kl 14 så vi hade alltid lite tid på oss. Våra samtal var inte alltid så himla poppis :-)
Tiden gick och hon svarade aldrig i telefonen, jag skickade nått töntigt sms och ringde med jämna mellanrum. Till slut fick jag ett sms av Mats att AS var så dålig så hon har legat på sjukhus hela tiden. Han skulle hälsa att jag hade ringt. När vi åkte igenom Eskilstuna vid jul skickade jag återigen sms och sa att jag var där. AS var så dålig så hon orkade inte. Efter nyår ringde jag och Mats svarade, nu var AS riktigt dålig och hon skulle bara komma hem på korta permissioner, vårdplanering var på gång. Mats berättade att innan hon åkte in på sjukan efter varit hemma nån helg i december frågade han om hon skulle ringa mig...hon orkade inte.

Hon dog på ett jävla sjukhem, med familjen runt sig..men på ett sjukhem fan. Har pratat med Ko och AS låg bara och sov de sista fem dagarna. Så skönt att hon fick somna in, men hon är saknad! Hur man kan ha en sådan vänskap med någon som var 30 år äldre kan låta konstigt men hon var viktigt för mig. Jag vill berätta för henne att jag och Claes ska gifta oss, hon hade blivit så himla glad...hon gillade verkligen Claes.

Stackars hennes barn, det ska inte få hända, hon fick aldrig uppleva att hennes barn gifte sig och skaffade barn, AS mamma...man ska aldrig överleva sina barn, systrar och släkt...alla vi som verkligen gillade henne. 

Jag visualiserar allt och inget....äen om hon är död, det är bara hennes kropp...men hennes kropp ligger på en bårhus nere i en källare...som är kall, hon har nog inte sin blåa smurfmössa som hon alltid hade på sig när hon kom cyklandes till jobbet....hon skulle behöva den! Hon behöver en varm filt och en kopp kaffe. 

Skulle ringa nån på mobilen, går in på kontakter..där finns hon överst på listan, Agneta Jobb och Agneta Hem. Så kommer det alltid att stå, jag kan inte plocka bort nått nummer. Hur gör man? Kan man som familj bara kasta någons mobil?

Nu sitter Agneta där uppe någonstans och asgarvar och tycker jag är så sjukt töntig, sitter och skriver världens längsta inlägg om bara henne, hon brukade vara inne här och läsa och tycka till om vad jag skrev om henne. Humor till max hade hon.

Nu får jag nog sluta skriva om henne för idag. Hon finns i mitt hjärta och snart ska jag åka ner och lägga goda chokladbitar på hennes grav...för några jävlar blommor ville hon inte ha :-) 

Vart jag ska börja och hur det ska sluta.
Vi tar det jobbigaste först. Min gamla kollega AS är jävligt sjuk just nu, har skrivit om henne förrut. Dom har så vitt jag förstår hittat en tumör i hjärnan och hon ligger sedan en tid tillbaka på sjukhuset. Fick sms av hennes man då jag försökt få tag på henne att jag skulle återkomma närmare jul för att se om hon blivit bättre. Min magkänsla säger att detta kommer att gå så totalt åt helvete så det finns inte. Tänker mycket på hennes barn och man, jävla skit är vad det är. När vi åker ner till GBG till jul så hoppas jag att hon orkar träffa mig....kanske för sista gången.

Annars så har vi roat oss med att flytta, nu bor vi i ett radhus så jävla najs det bästa någonsin. Skönt att bara kunna strosa omkring, dock har vi många många kartonger att packa upp och alla saker som man behöver men är borta. Det finns dock ett ljus i mörkret.

Insperationen till att skriva finns inte fast jag har så himla mycket som jag måste få ur mig...en annan dag kanske.

Nu har det väl konstant snöat i mer än 12 timmar, visst mysigt, men det var rätt så skönt igår kväll när man bara tog på sig skorna och stack till grannen. Nu är det blött i hallen och Busan får snö mellan tårna, blöta täckbyxor och allt vad man nu kan hitta på för skoj som är blött.
Vi har bara en sån där liten skyffel som man har i bilen, måste komma ihåg att köpa en riktig. Vem orka skyffla bort snö när man står dubbelvikt. 2½ dm snö över bilen och runtom så klart också. Blärk! Men fint är det!

Blev skapligt aggro på barnens pappa igår också, fel att tänka lite ibland också. Jaja en dag i sänder.

8 timmar kvar tills min knaseprins kommer hem...det gillar vi!

Här är det bara kallt, så där isande kallt det kan bli fast det inte är så många minus ute. Det sägs att det ska komma snö ikväll och i morgon så vi får väl se. Ungarna längtar efter snön nu...medans jag faktiskt skulle kunna klara mig ett tag till, vill hellre ha sådant här väder när vi flyttar.

Vi väntar på att mammas hund Nova ska bestämma sig för att valpa, vi vill liksom veta om det blir någon Doris eller inte. Väntar på besked om hur det blir till jul också, som det verkar nu har vi ingenstans att sova så tja allt måste bero på lite, och jag får som vanligt vänta på besked jag som gillar att ha koll på läget. Nu är det ingen större fara på taket då vi kan vara hemma också men det ska bokas tågbiljetter i så fall till ungarna och lite så där.  Tiden bara rusar på, två helger kvar till 1.a advent och sedan går flytten, ska bli dunder mysigt att hänga upp julgardinerna i nya köksfönstret.

Herregud va det är jobbigt att packa! Men jag har i alla fall fått det lite organiserat så vi får se. Det står saker överallt och det är svårt att veta vart man ska börja. Snart är i alla fall alla ställen som behövs rensas klara så då är det bara tokpackningen kvar. 3 helger kvar i den här lägenheten, varav två som jag jobbar och den sista kommer mormor, full fräs.
Annars händer inte så mycket faktiskt, dåligt med jobb så det ska jag ta itu med, vänner som fått jobbiga besked ang sina barn som vi stöter och blöter i det oändliga.

Nu börjar F1.en så nu får jag glo lite på tv.

Har fortfarande inte fått det riktigt klart i mitt huvud men nu kan jag inte ruva på det längre.
Vänskap ska det handla om nu.

Man har olika vänner för olika saker, vissa kommer man riktigt nära andra garvar man bara med, man har vänner på jobbet, sin käraste, och dom här goa vännerna man ringer till när allt bara är skit. Man har olika vänner i olika skeden i sitt liv, en del är där bara en kort sekund och andra där för att stanna på ett eller annat sätt. De bästa och behagligaste vännerna är inte så mycket att språka om...dom finns där alltid.
Därimot dessa konstiga vänner man träffar under årens lopp. Vänner som alltid döljer en massa saker för en, även för de som dom umgås med, de vänner som visar en sida utåt, som aldrig vågar släppa in någon, som egentligen mest är vän för sin egna skull. Ni vet dom vännerna som även försvinner fort som f*n så fort dom träffar någon? Vänner som bara har tid så fort dom själva vinner något på det hela. Dom vänner som man får sålla lite i vad dom säger, för det dom säger är inte hela sanningen och dom utelämnar massor av information som faktiskt behövs för att skapa en hel bild.

Jag har sånna vänner, energitjuvar kallas dom. Man hoppas att en vacker dag så biter det i deras rumpa också, man måste ge och man måste ta.

Så var det dagen innan den stora flytten. Usch den 24 oktober 2008 innebar även ett besök hos tingsrätten för boendet av barnens boende, och en hel massa klumpar i magen för att träffa barnens fröknar för sista gången. Det var en omvälvande dag, men den gav ett nytt liv här uppe för våran lilla familj. Allt har blivit så himla bra, bättre än vad vi faktiskt trodde.

Idag är jag lite trött i mössan efter nattens arbetande, det gick över förväntan att åka runt och vi hade himla skojigt trots att det var mycket larm och mycket åkande fram och tillbaka. Sov 5 timmar idag så snart är det dags att hoppa på tut. I morgon hoppas vi på vinst för Alonso i F1.en och fint väder, då ska vi dra iväg med bilen och leka turister.

Nu på morgonen är det närmare -10 ute, brrr är allt jag har att säga i den frågan.  Frost överallt, men ingen snö.

Skulle vara duktig och blogga i sommras men så klart så orkade jag inte, det finns inte så mycket att säga heller när man jobbar hela veckorna, ungarna är utarrenderade och allt bara lunkade på.

Nu har vi i alla fall sett till att vi har massor att göra. Såg en lägenhet som var ledig, tjatade lite och på 3 dagar så var allt klart, flyttar 1 december. Det är en stor 4.a på 105 kvadrat, två plan och det ända som är dumt är att två av sovrummen ligger nere. Sedan såklart kommer jag att sakna våran utsikt, helt galet mysigt att sitta på balkongen en morgon och se soluppgången över Alnön, eller när jag sitter i köket på morgonen och ser hur solen spricker upp...vackert! Men i stället får vi gräsmatta på 3 av 4 sidor av huset, ungarna får var sitt rum, två toaletter.
Gissa föresten vem av oss fyra i den här familjen som kommer att vara bort rest största delen av november? Ledig när vi flyttar får han allt vara så snäll att vara.
I januari kan vi dessutom kanske bli med bäbis valp, mammas tik Nova väntar tillökning. Skönt under första perioden när valpen ska bli rumsren att bara kunna släppa ut i stället för att försöka få ner för trappen och så där.

Första gången jag ska jobba natt i morgon natt sedan sommaren 97 tror jag så det är väl dags att hoppa i säng och försöka komma i form.

Ungarna har varit hos mormor i lite över 2 veckor nu, vi jobbar och vi sliter. Satans varmt.

Satans mysigt. Frodar sig runt och inte gör så mycket. Dagarna går. Helt ok på jobbet. Mycket att göra. En hel del fel. En hel del rätt. Inte mycket tid att höra av sig till folk. Hinner knappt tvätta. Två dagars ledigt är kort tid. På fredag kommer bror med sambo. Gatufesten, javisst! 

Det har vi nu minsan! En helg som bara har gått i vårat egna tempo, vi har ätit silltårta, potatis och allt annat som tillhör en helg som denna. Vi har grillat, vi har myst, vi har sett åskoväder, vi har druckit gott, vi har skrattat och vi har sovit. Vi har till och med tagit bussen ner till stan för att ta oss en stänkare eller tre. Precis en sådan här helg ska vara med andra ord.

Blev uppringd i fredagskväll och förfrågan om jag ville jobba på lördagen, nepps det ville hon minsan inte.
Ungarna har det bra nere hos mormor, badat och solat är det som har stått på deras dagordning. Vi här hemma har dock en stor saknad efter knas tjejerna, det blir tyst och tråkigt. Men samtidigt så är det skönt för dom att kunna glida omkring och ha semester. Fem måndagar kvar tror jag sedan är dom hemma och myser igen.

Du är 9 år, du har sommarlov, har suttit under helgen och tittat på prinsessbröllop. Livet leker faktiskt riktigt bra, snart är det uppehåll i fotbollen och då är det sovmornar på helgerna. Den här sommaren ska det ätas glass, badas, lekas med syskonen och bara ladda inför 3.an.

Du vaknar på måndagmorgonen av att det låter en hel massa, springer folk i skogen som kan se in i ditt sovrum, det bankar på dörren, utanför dörren står det massor av poliser. Sätter handfängsel på din pappa, mamma försöker trösta din 1 åriga lillebror, storebror som har haft mardrömmar och stora problem i skolan får panik. Ta på er kläder! Skynda skynda skynda! Dom sätter pappa i en bil, mamma försöker packa och trösta sina älskade barn. Du vet inte riktigt vad som händer...förutom att detta är inte bra! Du som hade bestämt att du skulle leka med din bästis idag, ni skulle äta glass, och ut och cykla.

Några timmar senare sitter du på ett plan till Irak, som du har flytt från en gång, vad händer nu? Ni som skulle börja med engelska efter sommaren, störst i lågstadiet minsan! Hur går det med din sjuka bror som har fått operationstid? Din andra bror som har haft det så svårt, och med allt för färska krigsminnen som spökar. Vad händer med alla dina saker som bara står i lägenheter. Dina fina petshops, dina presenter du fick när du fyllde år? De fina kortet fröken gav dig för två veckor sedan när sommarlovet började.

Sötaste Vaman! Ett helt nytt liv börjar för dig, det är hemskt, det är hemskt att se din cykel, att se era leksaker utanför dörren. Att inte få se dig eller dina bröder igen, din tultiga lillebror som tyckte Busan var en spännande vovve och han som just lärt sig gå. Hoppas det går bra för dina bröder, även om operationen inte blir av. Att ni får ett så bra liv ni kan få i Irak.
Blir tomt när man inte får se dig springandes förbi våran balkong på skolmorgonen i höst, alltid lite för sent.

Tänker på er!

Det är så himla bra att vara det när jag har massor att göra, det ska packas, plockas laga mat fixa tvätt osv osv osv. Varit en lite halvstressande dag på jobbet också, mycket som ska göras och tänkas till, personal har åsikter, chefen har sina och där sitter jag som en fåne och har inte en susning. Det blir nog bra.
Nu ner och hämta tvätt och sätta fart så jag kommer i säng någongång.

Nu är det slut med slöandet med kaffe på morgonen och skicka iväg alla för att ha det lugnt och skönt. Nu är det måndag till fredag jobb, tidiga mornar, sittandes på samma stol hela dagarna. Hua! Det kommer att bli bra men just nu är jag bra nervöst faktiskt för det hela. Hinna att fixa alla arbetsplaner för 4 grupper, och göra det själv. Värst är till helgerna då det är massa dagar som ska fixas på en gång. Det märks väl om jag blir helt skallig :-) Skönt att ungarna blir kvar hos mormor när jag kör igång allt själv, så jag slipper att jäkta hem för att hämta ungarna på fritids.

        

Regnet har öst ner idag, men lika mysigt har vi haft det ändå.
Har försökt att få igång det trådlösa till datorn men det går ine vidare alls :-( Har snott ungarnas nätsladd, så jag kan sitta i soffan och glo en stund med ungarna på tv.n och verka engagerad.
Nu ska jag bädda rent i tjejernas sängar så dom kan gå på tut.

Det blev en halvstressig dag igår, eller ja det började redan i torsdags då ungarna skulle bli fina i håret så jag höll på till 22 att sätta folie i håret på dom. Upp tidigt igår och ta ut dessa, fixa det sista med kläderna, äta frukost och kasta sig iväg till skolavslutning del 1. Det var Emelie som var först ut, solsken och fin sång. Tänk så fina ungar kan vara, glass på skolgården och kram kram på fröknarna.

Hem vid 10 tiden, göra klart tårtan, vänta på Claes som var på jobbet och skulle köpa jordgubbar med sig hem, blåsa ballonger och givetvis försöka få igång min internet på min laptop, fixa en till present till fröken Ingela, och sedan var det bara att dra iväg igen.

Vi var såklart för tidiga. Ungarna skulle mötas utanför kyrkan och vi skyndade oss in så fort 9.orna var klara så vi fick någonstans att sitta...vi snackar lilla kyrkan här faktiskt! Superfin skolavslutning, massa sång, roliga tal från både präst och rektor. Det ända som störde mig var att folk inte fattar att man faktiskt är tyst i en kyrka, eller i alla fall medans avslutningen håller på så behöver inte alla sitta och babbla.
Fröken Ingela hade gjort egna hälsningar till alla barnen och satt ihop med lite godis, hon är verkligen toppen...gillar henne starkt och är glad att vi får ha henne ett år till.

Hem sluka i sig tårta, ungarna stack ut och lekte. På kvällen drog vi in på stan och åt taco buffé och hade det bara mysigt.
När vi kom hem kl 20 var alla trötta och slitna efter dagen så det var bara att hoppa i säng. Mysig dag alla gånger!

Idag är det tvättstugan som gäller och ev åka iväg och köpa lite blommor till balkongen. Det blåser och regnet hänger i luften. Så vi får se va det blir av dagen!

Det är intressant att ha vänner som också har barn och hur olika man gör med saker och ting. Även fast vi har både ds spel och tv spel så spelar dom sällan, sitter knappt vid deras dator (förrutom på helgmornar för då vill vi sova =)), dom är ute mest hela tiden. Nu har även lillan fått massa vänner som hon sticker iväg och leker med själv, men annars leker dom tillsammans ute. Nu regnar det ute. Ronja kom hem, kastade in väskan tog ett tuggummi och frågade om hon fick följa med en kompis hem. Emelie drönade in, ringde direkt en kompis och stack iväg. Sammanlagt under en dag när dom är i skolan hinner jag väl i snitt se dom en 2 timmar. Det känns lite som att det är det föräldrarskapet går ut på ju äldre barnen blir, att våga ta steget, att kunna klara sig själva fast dom vet var vi är någonstans. Att ta de konflikter som dom kan råka ut för och även ta ansvar att komma hem i tid när vi ska äta osv.

Jag ska erkänna att det ibland är lite läskigt att dom blir större och har andra intressen än deras mamma, att dom testar sina vingar och ser om dom flyger. Att dom tar de chanser som finns att utvecklas till egna små personer, och inte bangar heller för den delen heller.
Jag hade i och för sig blivit mer orolig om tjejerna inte ville/vågade ge sig ut på egna äventyr, att dom satt här hemma med mig och Claes hur mysigt det än hade varit.
Nu är det såklart skillnad eftersom vi har skymning nu i 3 timmar per dygn annars är det alltid ljust ute. När vintern kommer så kommer ju även ungarna vara hemma mer, men då hoppas jag att dom ändå kommer att vilja hänga mer med sina polare som Ronja säger.

Nu kom KnasePrinsen hem tror jag, så vi ska haffa Ronja och åka och handla!

Två dagar kvar innan skolavslutningen, på fredag gäller det och det ska bli så skönt. Jag börjar i och för sig jobba på måndag, men ungarna är lediga.
Nästa onsdag efter jag slutat jobbet så drar vi ner till sthlm och frodar runt oss i ett par dagar. Första natten ska vi sova hos mormor, andra på hotell och tredje tillbaks till mormor. Vi har bokat morbror och Caroline på torsdagen då vi ska dra runt på stan på kvällen. Tror ungarna kommer att gilla detta redigt mycket! Det blir ett bra litet äventyr innan dom ser till att gå på långsemester.


Nu till nått helt annat!

Häromdagen var det en 17årig flicka som dog då hon klättrade över en tågvagn. Hur puckad får man vara? Nu pratas det om hur dom ska kunna säkra upp att detta inte händer igen. Tja vi kan börja med att när man är 17 år så vet vilket pucko som helst att man INTE klättrar upp på vagnar. Massa idioter finns det överallt minsan!