Det är så sorgligt, på torsdag är det 3 veckor...tre jäkla veckor sedan du lämnade jordelivet. Käraste Agneta "A.S", som givit mig så många skratt, alltid under tunga stunder på jobbet så fanns hon där. Snabb kaffe på Janelings, en pling utanför min balkong, ett roligt sms, långa både roliga och jobbiga samtal.

Sex veckor innan vi flyttade till Sundsvall bröt hon benet, jag och barnen åkte upp till sjukhuset med AS syster KO, vi kommer in på avdelningen och in till AS, "-shy en av "våra" tanter ligger i rummet brevid", samtidigt som hon säger detta hör jag -Angelica, jag går in och pratar med tanten när jag kommer tillbaka till AS fnissar vi över situationen hur AS har försökt gömma sig för tanten. Jag tyckte allt att hon var jävligt klantig som bröt benet utanför jobbet precis innan jag skulle flytta. Vi har skrattat åt att hon fick en rullator, toastol förhöjning, hon och maken flyttade ner sovrumet för hon inte kom upp för trappen. Hur hon åkt utomlands med sin rullator, har haft en inre syn om hur hon suttit som en panelhöna på den och Mats fått köra henne.

Hon har alltid varit lite av en hypokondriker, suttit och googlat på sjukdomar som hon kanske har. Gud vad vi har skrattat åt det...idag är det verkligen inte lika roligt, då hon skulle få en del av det hon trodde hon hade. Hon har varit upp och ner i sina sjukdomar, hon fick bra resultat av cellgifterna så hon till och med fick göra en paus i behandlingen, då funderade hon på att gå tillbaka och jobba. 

Sista gången jag pratade med henne var dagen innan hon skulle åka till Gran Canaria i slutet av oktober, det var snöstorm i Eskilstuna. Gången innan hon och Mats var i väg så kom det trevliga vulkanutbrottet. När vi pratade den kvällen en snabbis så var hon så himla glad, hon har alltid varit det och är rätt så cynisk i sitt tänkade. 

När hon blev riktigt sjuk i sin cancer så såg jag alltid till att ringa en gång i veckan, oftast måndagar. Vi hade dessutom en plan för när jag ringde....13.30-14.00 var bra, antingen så åkte Mats iväg till jobbet eller så skulle han sluta kl 14 så vi hade alltid lite tid på oss. Våra samtal var inte alltid så himla poppis :-)
Tiden gick och hon svarade aldrig i telefonen, jag skickade nått töntigt sms och ringde med jämna mellanrum. Till slut fick jag ett sms av Mats att AS var så dålig så hon har legat på sjukhus hela tiden. Han skulle hälsa att jag hade ringt. När vi åkte igenom Eskilstuna vid jul skickade jag återigen sms och sa att jag var där. AS var så dålig så hon orkade inte. Efter nyår ringde jag och Mats svarade, nu var AS riktigt dålig och hon skulle bara komma hem på korta permissioner, vårdplanering var på gång. Mats berättade att innan hon åkte in på sjukan efter varit hemma nån helg i december frågade han om hon skulle ringa mig...hon orkade inte.

Hon dog på ett jävla sjukhem, med familjen runt sig..men på ett sjukhem fan. Har pratat med Ko och AS låg bara och sov de sista fem dagarna. Så skönt att hon fick somna in, men hon är saknad! Hur man kan ha en sådan vänskap med någon som var 30 år äldre kan låta konstigt men hon var viktigt för mig. Jag vill berätta för henne att jag och Claes ska gifta oss, hon hade blivit så himla glad...hon gillade verkligen Claes.

Stackars hennes barn, det ska inte få hända, hon fick aldrig uppleva att hennes barn gifte sig och skaffade barn, AS mamma...man ska aldrig överleva sina barn, systrar och släkt...alla vi som verkligen gillade henne. 

Jag visualiserar allt och inget....äen om hon är död, det är bara hennes kropp...men hennes kropp ligger på en bårhus nere i en källare...som är kall, hon har nog inte sin blåa smurfmössa som hon alltid hade på sig när hon kom cyklandes till jobbet....hon skulle behöva den! Hon behöver en varm filt och en kopp kaffe. 

Skulle ringa nån på mobilen, går in på kontakter..där finns hon överst på listan, Agneta Jobb och Agneta Hem. Så kommer det alltid att stå, jag kan inte plocka bort nått nummer. Hur gör man? Kan man som familj bara kasta någons mobil?

Nu sitter Agneta där uppe någonstans och asgarvar och tycker jag är så sjukt töntig, sitter och skriver världens längsta inlägg om bara henne, hon brukade vara inne här och läsa och tycka till om vad jag skrev om henne. Humor till max hade hon.

Nu får jag nog sluta skriva om henne för idag. Hon finns i mitt hjärta och snart ska jag åka ner och lägga goda chokladbitar på hennes grav...för några jävlar blommor ville hon inte ha :-)