Du är 9 år, du har sommarlov, har suttit under helgen och tittat på prinsessbröllop. Livet leker faktiskt riktigt bra, snart är det uppehåll i fotbollen och då är det sovmornar på helgerna. Den här sommaren ska det ätas glass, badas, lekas med syskonen och bara ladda inför 3.an.

Du vaknar på måndagmorgonen av att det låter en hel massa, springer folk i skogen som kan se in i ditt sovrum, det bankar på dörren, utanför dörren står det massor av poliser. Sätter handfängsel på din pappa, mamma försöker trösta din 1 åriga lillebror, storebror som har haft mardrömmar och stora problem i skolan får panik. Ta på er kläder! Skynda skynda skynda! Dom sätter pappa i en bil, mamma försöker packa och trösta sina älskade barn. Du vet inte riktigt vad som händer...förutom att detta är inte bra! Du som hade bestämt att du skulle leka med din bästis idag, ni skulle äta glass, och ut och cykla.

Några timmar senare sitter du på ett plan till Irak, som du har flytt från en gång, vad händer nu? Ni som skulle börja med engelska efter sommaren, störst i lågstadiet minsan! Hur går det med din sjuka bror som har fått operationstid? Din andra bror som har haft det så svårt, och med allt för färska krigsminnen som spökar. Vad händer med alla dina saker som bara står i lägenheter. Dina fina petshops, dina presenter du fick när du fyllde år? De fina kortet fröken gav dig för två veckor sedan när sommarlovet började.

Sötaste Vaman! Ett helt nytt liv börjar för dig, det är hemskt, det är hemskt att se din cykel, att se era leksaker utanför dörren. Att inte få se dig eller dina bröder igen, din tultiga lillebror som tyckte Busan var en spännande vovve och han som just lärt sig gå. Hoppas det går bra för dina bröder, även om operationen inte blir av. Att ni får ett så bra liv ni kan få i Irak.
Blir tomt när man inte får se dig springandes förbi våran balkong på skolmorgonen i höst, alltid lite för sent.

Tänker på er!