Det är intressant att ha vänner som också har barn och hur olika man gör med saker och ting. Även fast vi har både ds spel och tv spel så spelar dom sällan, sitter knappt vid deras dator (förrutom på helgmornar för då vill vi sova =)), dom är ute mest hela tiden. Nu har även lillan fått massa vänner som hon sticker iväg och leker med själv, men annars leker dom tillsammans ute. Nu regnar det ute. Ronja kom hem, kastade in väskan tog ett tuggummi och frågade om hon fick följa med en kompis hem. Emelie drönade in, ringde direkt en kompis och stack iväg. Sammanlagt under en dag när dom är i skolan hinner jag väl i snitt se dom en 2 timmar. Det känns lite som att det är det föräldrarskapet går ut på ju äldre barnen blir, att våga ta steget, att kunna klara sig själva fast dom vet var vi är någonstans. Att ta de konflikter som dom kan råka ut för och även ta ansvar att komma hem i tid när vi ska äta osv.

Jag ska erkänna att det ibland är lite läskigt att dom blir större och har andra intressen än deras mamma, att dom testar sina vingar och ser om dom flyger. Att dom tar de chanser som finns att utvecklas till egna små personer, och inte bangar heller för den delen heller.
Jag hade i och för sig blivit mer orolig om tjejerna inte ville/vågade ge sig ut på egna äventyr, att dom satt här hemma med mig och Claes hur mysigt det än hade varit.
Nu är det såklart skillnad eftersom vi har skymning nu i 3 timmar per dygn annars är det alltid ljust ute. När vintern kommer så kommer ju även ungarna vara hemma mer, men då hoppas jag att dom ändå kommer att vilja hänga mer med sina polare som Ronja säger.

Nu kom KnasePrinsen hem tror jag, så vi ska haffa Ronja och åka och handla!