Allt började så himla bra, ungarna gjorde sig klara, Claes vaknade på stålande humör (hörde inte ett ända åhhh va trött jag och ikväll ska jag tidigt isäng osv osv). Vi åkte iväg mot jobbet, satt i bilen och små fnissade hela vägen. Vi var ute i bra tid så vi skulle ta en annan avfart till mitt jobb. Helt plötsligt hör vi hur det knakar och knastrar i framrutan, ett stenskott vi fick förra veckan längst ner på förar sidan tyckte att det är bättre att det spricker över hela rutan. Vi ojade oss bra om detta, fram tills vi skulle sväga av från E4.an. Vi får inget fäste på däcken och bilen vill inte alls som vi vill, märker hur vi kanar mot ett jättedike, jag frågar Claes vad han håller på med och från ingenstans så får vi fäste igen. Så nära att åka av vägen har jag nog aldrig varit och vi är skapligt tacksamma över att det var Claes som körde och inte jag, då jag inte alls fattar hur man gör med en automat om detta händer.

Emelie skulle på hörselkoll på förmiddagen och Claes skulle följa med henne, nu fattar jag inte så mycket av de olika värdena och hur allt gick till men fröken blindstyre har även askass hörsel, vi ska få en kallelse till skolläkaren (fel att skicka oss direkt till öron). Har vi nu en j*vla röta så är det samma som med Ronja, massa vätska innanför trumhinnan och det räcker med en operation....har vi inte röta så vill jag inte tänka mer på detta just nu.

Jag tar bilen hem kl 16, mörkt och regnigt, ska göra rent rutorna och nog f*n har vindrutetorkaren gått sönder och det är nått med fästet. När den stannade så stannade den mitt på rutan=Angelica fick sitta som ett jag vet inte vad för att se ut.

Nu dom helt underbart glada nyheterna!
Storkråkan Ronja har blivit vald till Lucia! Jag vet inte riktigt för vilka klasser dom ska lussa för men jag tror det är åtminstonde hela lågstadiet. Skapligt stolt mamma!
Lucia firandet för oss föräldrar är 15.00 den 11 december. 18.30 samma kväll är det julfest inne i stan. Lite stressad redan nu över detta, mycket som ska hinnas göras innan kl 15