om att pappa och Veronica inte kommer att bo ihop längre, fy för den jävlige vad det var jobbigt. När berättar man en sån sak egentligen? Hur? Vad säger man?
Dom blev ju så klart jätteledsna på en gång, Ronja började gråta på en gång och började med att det var jobbigt att åka, och att hon inte gillar att vara själv hemma medans hundarna behöver kissa. Emelie blev riktigt brutal ledsen efter kanske 5 minuter och sånt där känslomässigt gråt. Mycket hände där i mellan men det orkar jag inte skriva om nu.

Det jag vet är att det tar så himla mycket på mig känslomässigt just nu, det är oerhört påfrestande att ens barn är så ledsna och att hela situationen ändras för mammas bäbisar. Mitt humör går upp och det går ner, och jag känner mig så ensam i mina känslor. Det jag har fått höra hittils är ifråga sättande ang att jag berättar för barnen och så där.

Claes ringde från Göteborg nu, han gör så gott han kan och jag bara känner bläääää. Tur att jag älskar honom iaf och att vi får i alla fall två dagar själva nästa helg