och vi har storfrämmande, av Claes föräldrar Lasse och Monica från Uddevalla. Himla trevligt har vi haft, vi har ätit gott och umgåts. Nu åker dom hem i morgon och vi får se när vi ses nästa...hoppas det blir när det är lite varmare ute.

och vi har storfrämmande, av Claes föräldrar Lasse och Monica från Uddevalla. Himla trevligt har vi haft, vi har ätit gott och umgåts. Nu åker dom hem i morgon och vi får se när vi ses nästa...hoppas det blir när det är lite varmare ute.

Jag har tatuerat mig!
Jag, Angelica, har gjort detta, herregud ibland undrar man om man är i nån personlig kris eller nått. Nä så är det inte så klart, jag har funderat på det. Inte direkt på vad men jag har vetat vart. Lite snick snack med Leifur och ett snabbt beslut i måndags så var det dags i morse.
Ungarna kom sent iväg, Claes kom upp som ett spöke från sovrummet, jag rusade iväg och kom försent.

Det gjorde inte så ont som jag trodde, det tog längre tid än jag trodde och den är inte klar ännu, lite färg och lite duttande.

För ett år sedan var en fredag morgon och telefonen ringde, jag och Claes låg på Örnen och sov men blev väckta av att Björn ringde "Vi står utanför eran lägenhet så nu får ni komma!" Ny vakna hoppar vi in i bilen och sticker till våran nya fina bostad. Herregud va grejer vi hade som dom bar upp, sprang som galningar i trappen. Jag och Claes smet iväg för att handla muggar, kaffe och fikabröd. Tänk att för ett år sedan bodde vi kvar i Eskilstuna, bodde hos mamma i två veckor och städade lägenhet för glatta livet. Ibland är saknade efter Eskilstuna rätt så stor, saknar mina vänner, mamma och livet där nere. Men Sundsvall är verkligen vårat hem nu, vi har fått rätt så bra koll på läget och trivs riktigt bra....vem vet vart vi hamnar sedan.