Facebook

Har läst på diverse forum mm att facebook ställer till det skapligt i en dels förhållanden, med andra ord ena parten blir svartsjuk på vad den andre har för vänner på sin lista. I frågasättande ang vilka man ska ha som vänner är också en hetpotatis i dessa tider tydligen.
Jag förstår egentligen inte problemet med just detta med vänner, jag har många på min lista som jag inte pratat med på fleeeera år och kommer säkert inte att göra det heller. Jag har väl i och för sig som motsats till många andra faktiskt Claes ex på facebook, mig spelar det ingen roll då det är något som tillhör hans förflutna och är en del av honom....jag själv har ju så klart inget sådant och var givetvis oskuld när jag träffade honom :-)

Jag tycker ändå det är kul att man börjar prata igen med sådana man inte pratat med på hur länge som helst. Emilie är en sådan  och nu ikväll såg jag att hon var online. Henne var den första jag verkligen klickade med när jag började jobba i Rättvik på hemtjänsten och hon fick mig att inse att när barn är små är jobbet ens hobby det är där man skaffar energi att orka med dom små liven när man kommer hem.

Folk i allmänhet måste faktiskt lära sig att skilja på nu-tid och då-tid, alla har haft ett förflutet men har också en framtid som man just nu delar med en person, man kan aldrig ändra sin historia och man borde mer se det som en bra erfarenhet i stället för något som är belastande.

Kommentarer
Postat av: Maria Larsson

Så bra skrivet!!!

2009-05-25 @ 16:16:40
Postat av: veronica

Seriöst, finns det så korkade människor att dom blir svartsjuka på vännerna partnern har på fb?

Måste ha varit rejält underhållande att läsa iaf.

Hoppas allt är bra med er, hälsa alla från mig

2009-05-27 @ 10:38:13
URL: http://kelpinaphrael.blogg.se/
Postat av: Dysnomias

P i F raderade ju alla sina X som vänner på FB (så många förkortningar det blev.. Moahahaha!) och jag fattade aldrig det där? Fast av någon anledning (kan bero på att jag aldrig håller truten om mina åsikter och mosade in det i nyllet på honom?) så har han inte raderat mig denna gången.. S



Jag tycker det är jättekorkat att ignorera historien. Oavsett vilken sida. Det man har i bagaget har man ju liksom i bagaget och det hände innan man träffade varandra. Precis som du skriver.



Själv håller jag hårt i mina X (bortsett från ett då som jag mest önskar till avgrunden eller så..) och ser hemskt gärna att min blivande livspartner har samma tankar kring det. Svartsjuka grabar göre sig ej besvär. :-)

2009-05-28 @ 10:09:46
URL: http://dysnomias.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0